Mer park i trädgården

På många språk används orden ”park” och ”trädgård” mer eller mindre som synonymer. Så är fallet i exempelvis engelska och franska. Länge var gränsen mellan en park och en trädgård i hög grad flytande.

Kineserna delade under Shang-dynastin, för ungefär 3500 år sedan, in sina trädgårdar i tre typer: de som var avsedda för jakt, de som användes för att odla olika ätbara växter, och de som var avsedda för förströelse och kontemplation. I väst anlades trädgårdar i anslutning till tempel, samt i anslutning till överklassens slott och residens. Även om vi idag kanske snarare skulle kalla dessa anläggningar för parker så användes de ofta även som trädgårdar av sina ägare. Inte minst odlades många mat- och medicinalväxter i trädgårdarna.

Parken blir en trädgård

Den privata, lilla trädgården är en ganska ny företeelse, inte minst i Sverige. Det var först under 1800-talet som den framväxande medelklassen började intressera sig för odling av dekorativa växter, och av att utforma specifika miljöer. Det är knappast förvånande att några av de mest kända trädgårdarna: vid Mårbacka, vid Carl Larsson-gården i Sundborn, och sist men inte minst den franske impressionisten Claude Monets trädgård i Giverny, alla tillkom under 1800-talet. Det var nu som en ny samhällsklass fick råd att investera pengar, och inte minst tid, i att bygga upp olika landskap utanför sitt hus. Inspiration hämtades från naturen, men även från olika typer av trädgårdar. Influenserna kom från när och fjärran: från Kina och Japan, från slottsträdgårdarna i Versailles och från de engelska parkerna och slottsträdgårdarna, vars distinkta stil ursprungligen var en reaktion mot det på 1700-talet rådande idealet från Frankrike.

Idag kan en trädgård innehålla många olika element: en damm, gräsmattor och ett potatisland, för att bara ta några exempel. Det går att plocka influenser och element från många olika håll, och det är därför som den här sajten finns.