Att tillföra väta till både växter och djur är en viktig faktor för att få dem att överleva. Det finns några enkla tricks att ta till. Nu ska vi på Gröna sidorna filosofera lite om vattnets roll för trädgården och människan.
Vattna – bu eller bä?
För vissa är det en mycket meditativ stund, en paus i tillvaron, då vattnet går från människa till växt. Sedan urminnes tider har människan – bonden och trädgårdsmästaren – skött vattningen om kvällen, och stått i den bortdöende solen med ansiktet mot grödorna och varit en del av naturens kretslopp. Den som vattnar på morgonen riskerar att dropparna dunstar bort i dagens solgass. Och det är ju vackrast när det skymmer, som dikten lyder, även om Pär Lagerkvist undgår att nämna att det också är den lämpliga tiden för bevattning. Poemet minner oss dock om trädgårdens och alltings förgänglighet – allt är mitt och allt skall tagas ifrån mig, lyder poemets avslutande strof. Trädgården och grödorna är oss bara till låns, och därför måste vi se till att njuta av dem när tid är. Så i aftonens bevattningsstund bör du kräma på rejält. Se till att marken blir ordentligt blöt: en riktig rotväta motsvarar 25 mm regn. Med en bra regnmätare går det att se hur mycket vatten som tagit sig in i rabatterna. Det är inte fel att vattna innan det börjar regna, även om du riskerar att få blickar från grannskapet och betraktas som galen. Det är dock så att en fuktig yta är bättre på att absorbera vattendropparna – så skrattar bäst som skrattar sist.
Regnvatten är inte kattlort
Vattnet som faller från himlen är inte bara kalkfattigt med ett pH-värde under 6 (vilket flera av trädgårdens blomster uppskattar) utan också helt gratis. Det är mjukt och fint och naturligt och kan med fördel införlivas i hushållet. Disk, hårtvätt, djurdryck… listan kan göras lång. Det lämpar sig dock inte som måltidsdryck för människan, även om det har många andra funktioner. Vattnet är ett av de element som binder människan till jorden. Vi föds i vatten, ibland dör vi i vatten, vi döper barn i vatten, vi vattnar våra djur, våra marker. Vattnet och regnet har än idag en helig innebörd i vårt avsakraliserade samhälle. I vissa delar av världen är det förknippat med dåligt väder och dysterhet, på andra platser hälsas regnet och vattnet som livgivare.
Gräsmattan kräver sitt
Gräsmattan är en annan kitslig gäst ute i det gröna. Den tar tid att anlägga och ännu längre tid att vårda. Den som tyder tecknen och lever nära jorden kan fånga upp sinnliga signaler – ljung, ängssyra och styvmorsviol tyder på att jorden är kalkfattig. Hästhov, tistel och brännässla växer i kalkrik jord. Svinmålla och rödklöver frodas i jord som är rik på kalcium och fosfor. Oavsett jordkvalitet är det rimligt att ha en gräsmatta: en plätt att odla som sin egen och där känna stråna mellan tårna. Det finns många gamla knep att ta till för att få gräset av spira. Kratta jordytan jämn, gödsla och kalka inte samtidigt, vattna dagen före sådd och inte dagen efter, och vattna motsvarade 24-25 mm nederbörd. Vattnet är både vår och trädgårdens vän.
